Canon TS-E 90/2,8

Canon TS-E 90mm f/2,8 Tilt/shift-objektiv

Canons TS-E 90/2,8 har precis som syskonoptiken TS-E 45/2,8 funnits på marknaden i samma utförande sedan 1991. En uppgradering i stil med TS-E 24/3,5L II skulle kanske inte skada, men 90:an står sig fortfarande mycket bra bildkvalitetsmässigt trots dagens högupplösta och krävande digitalkameror.

Tilt betyder att optikens skärpeplan går att luta/snedställa, och shift gör det höj och sänkbart, eller i sidled. Det innebär att man kan bl.a räta upp lutande perspektiv med shift, eller skapa större eller kortare skärpedjup än normalt genom att tilta skärpeplanet.

Manuell fokusering gäller som vanligt med alla Canon TS-E objektiv, och denna går inte tilta och shifta i samma led som de nya TS-E 17/4L och TS-E 24/3,5L II. Om man t ex tiltar i vertikal riktning, så kan man bara shifta horisontalt, eller tvärtom. Vid rotering följer båda funktionerna med, till skillnad från de nya vidvinklarna som har dubbla rotationsfunktioner där tilt och shift kan roteras oberoende av varann.

Tips för manuell fokusering med kameror som saknar focus peaking
Det kan vara svårt att avgöra i sökaren att fokus ligger till 100% där man önskar, och speciellt ifall man använder sig av tiltfunktionen. Canons EOS modeller ger visserligen fokusindikering i sökaren för mittersta AF-punkten även med dessa autofokusfria objektiv, men det säger inget om hur skärpeplanet ligger till över resten av bilden. Enklaste och snabbaste lösningen är enligt mitt tycke att använda sig av Live View-funktionen (om den finns förstås) och förstora bilden 5x (eller i vissa fall 10x) för att sedan skrolla runt i bilden på skärmen via joysticken och kontrollera skärpeplanet med en lupp typ denna ->>

Bländare f/5,6 (tiltad maximalt i sidled).

Vilken TS-E optik ska man välja och till vad?
Teleobjektivet TS-E 90/2,8 lämpar sig bra till porträtt, naturfoto, panoramabilder, reklam, produkter m.m. Ett stort skärpedjup är alltid svårare att lyckas med teleobjektiv än med kortare brännvidder, och för just produktfotografering är det få objektiv som är mer lämpade än ett tilt/shift-teleobjektiv som detta.

45mm räknas till normaloptik och är kanske den brännvidd som egentligen har störst användningsområde bland Canons fyra TS-E gluggar, det fungerar utmärkt för motiv som t ex landskap, panoramafotografering, natur, reklam, produktfoto och arkitektur. Kan även fungera till porträtt så länge man inte går för nära sitt objekt, på korta avstånd ökar nämligen risken för felaktiga ansiktsproportioner, som t ex att näsan ser större ut än vad den är. Men detta gäller endast fullformatskamera, på en APS-C kamera motsvarar den 72mm, vilket fungerar bra till porträtt.

Vidvinkelobjektiven TS-E 17/4L och 24/3,5L II känns spontant mer lämpliga till landskap, arkitektur och inredning, men kan duga till produkter också om man är ute efter lite djupare och mer udda perspektiv. Alla dessa TS-E objektiv håller en mycket hög nivå sett till både bygg- och bildkvalitet.

Bländare f/8 (ingen tilt/shift). Upplösningen är så hög att man kan räkna tegelstenarna på det gamla huset i mitten av bilden.

Allmänt
Optiken är byggd till större del av metall och känns oerhört gedigen. Superb mekanisk känsla i fokusring och bra känsla i tilt/shift funktionerna. Närgränsen är kortare än normalt bland teleobjektiv utan makrofunktion och ger en avbildningskala på 1:3,44, vilket i sin tur motsvarar ett bildutsnitt på ca 11,7 x 7,7 cm som minsta yta (för fullformat). 

Bildkvalitet
Relativt bra skärpa och kontrast till stor del av bilden på full öppning, och nedbländad runt f/5,6 till f/11 är skärpan mycket hög över hela bilden. På f/16 börjar diffraktion göra sig synbar och blir väldigt påtaglig på f/22 och f/32. Men jag ser heller ingen som helst anledning att välja så små bländaröppingar när man kan välja objektivets bästa arbetsbländare f/8 och tilta optiken ifall det är stort skärpedjup som eftersträvas.

Vinjettering märkbart på f/2,8 och avtar som vanligt med mindre öppningar är i stort sett borta vid f/5,6. Någon distorsion märks inte av i praktiken, det är i princip helt raktecknande. För att vara en så pass gammal konstruktion förekommer det också förvånansvärt lite kromatisk aberration, det märks sällan ens på full öppning. Riktigt bra egenskaper också vid direkt motljus, samt riktigt mjuk och fin teckning av bakgrundsoskärpan.

Varför tilt och shift?
Här nedan kan du se några bildexempel på vad man kan göra med tilt-funktionen och ifall man är ute efter att skapa ett större skärpedjup än vad som annars är möjligt med ett vanligt standardobjektiv. För att få bra skärpa på både nyckelknippan och glasögonen som i detta fall krävs det förställbar optik som denna.

Denna bild är fokuserad på nyckelknippan och nedbländad till f/16, men räcker inte till för att ge skärpa på glasögonen. 

 

Denna bild är fokuserad på glasögonen på bländare f/16, och då hamnar istället nyckelknippan ur fokus. 

 

På denna bild är både nyckelknippan och glasögonen skarpa redan på f/8 tack vare tiltfunktionen (neråt 5 grader).

 

Även denna är tiltad 3 grader neråt på bländare f/8 för att ge bra skärpa över hela bilden.

Samma motiv som ovan i otiltat läge på bländare f/16 ->>
Vilket krävdes för att få ett liknande skärpedjup som i bilden ovan.

 

Bländare f/2,8 i motljus utan motljusskydd (ingen tilt/shift). Frontlinsen sitter förhållandevis långt in vilket innebär att motljusskyddet inte känns lika nödvändligt alla gånger, och ifall man låter solen lysa rätt in i optiken så är det heller inget problem. Det uppstår sällan kraftig linsöverstrålning eller fula reflexer.

 

Bländare f/8 och 4 graders tilt neråt gav bra skärpa över hela bilden.

Samma motiv som ovan i otiltat läge på f/22 ->>
Vilket krävdes för att få ett liknande skärpedjup som i bilden ovan, men oj så mycket sämre skärpa pga diffraktion som i regel alltid uppstår på sådana minimala bländaröppningar.

 

Bländare f/2,8 (ingen tilt/shift).

 

Bländare f/11, tiltad 4 grader neråt. Men övre delen de två lodräta tallarna i förgrunden hamnar ur fokus eftersom de inte ligger längs med skärpeplanet.

 

Bländare f/2,8 i otiltat läge.

Samma motiv som ovan i tiltat nedåtläge på f/2,8 ->>

 

Bländare f/5,6 (ingen tilt/shift).

 

Bländare f/11, tiltad maximalt neråt.

 

Bländare f/11, tiltad neråt i 2 grader. Vilket gav ett skärpedjup som sträcker sig hela vägen från förgrund till bakgrund, som i detta fall hade varit omöjligt med 90mm brännvidd utan tiltfunktionen. Bilder med skärpedjup som detta ger lite känslan av vidvinkeloptik.

 

Bländare f/8, tiltad 6 grader neråt. Även denna bild ger en viss vidvinkelkänsla, men den är tagen på frihand och därmed ej 100% optimalt tiltad och fokuserad.

 

Bländare f/11, shiftad 3mm uppåt för att sänka horisonten en aning utan att behöva luta kameran uppåt.

Plus
+ Tilt & shift-möjligheterna
+ Knviskarp på f/5,6 till f/11
+ I stort distorsionfri
+ Försumbar kromatisk aberration
+ Mycket bra motljusegenskaper
+ Kort närgräns och bra förstoring
+ Känns mycket gedigen
+ Motljusskydd medföljer

Minus
- Går ej att tilta och shifta i samma led
- Kantskärpan på f/2,8 hade kunnat vara bättre

Slutsats
Det är bland annat objektiv som detta som gör att jag tycker fotografering är så otroligt givande och roligt att pyssla med. Man verkligen känner att man själv tar kontrollen över bildskapandet och det resultat man vill uppnå. Tilt-shift objektiv är dock sällan lämpliga om man fotograferar rörliga motiv. Det krävs oftast att kameran står på ett stadigt stativ, och man får räkna med att det kan ta en stund innan bilden blir som man tänkt, speciellt om man vill nå maximal skärpa över hela skärpeplanet. Bilder tagna med 90mm och 45mm tilt/shift-objektiv kan i vissa fall ge en känsla av vidvinkeloptik, speciellt när skärpedjupet sträcker sig från några decimeter till oändligt.

Canon TS-E 90mm f/2,8 är ett suveränt verktyg för kreativt bildskapande på hög nivå. Rekommenderas!

  Testad av Mats Ylinikka 2015-10-15.

Bilderna ovan är fotograferade med en Canon EOS 5D Mark III, samt Sony A7R + metabonesadapter.