Canon EF 85mm f/1,2 L II USM (begagnad)

Canon EF 85mm F/1.2L II USM

År 2006 släppte Canon version II av deras ljusstarka och proffsiga 85mm f/1,2, som i sin tur ersatte EF 85/1,2L USM från 1989. Version 2 blev uppdaterad med bland annat avståndsinformation för användning med E-TTL II-blixtar, vädertätningar samt snabbare autofokus. Vi gjorde ett test redan när den kom och med den första EOS 5D (12Mpixel), men har nu uppdaterat testet med en betydligt mer högupplöst kamera för att se om den fortfarande håller måttet, nämligen med EOS 5Ds R (50,6 Mpixel).

Bländare f/5,6.

Allmänt
EF 85/1,2L II USM känns mycket gediget byggt och som de flesta av Canon yrkesanpassade L-objektiv är det även vädertätat till viss del. Fokusringen däremot tycker jag går med lite för lätt motstånd, den är också alltid motordriven vilket jag inte tycker ger den rätta känslan vid manuell fokusering, men det är förmodligen också bara en vanesak. Linspartiet i fronten ändrar lite längd vid fokusering och växer med ca 1 cm som mest. Autofokus är klart snabbare än föregångarens men kan ej jämföras med t ex en EF 70-200/2,8 zoom eller andra snabba gluggar med USM-motorer. Objektivet är försett med ovanligt stora och tunga linser och tillhör därför heller inte Canons mest snabbfokuserande objektiv, men så länge motiven inte flyger omkring som en jojo så är det inte fullständigt hopplöst att fota sport eller andra rörliga motiv. Jag tog några bilder på ett gäng med änder som några pensionärer matade, och de stod inte still en sekund utan for omkring och slogs hejvilt om brödbitarna (änderna alltså). Alla bilder blev naturligtvis inte skarpa, men fokus satt på ungefär 33-40% av alla bilder med kontinuerlig AF och med 5b/s seriebildtagning, och hade det varit springande människor istället för änder så hade också avståndet mellan motiv och kamera varit större och garanterat resulterat i ännu fler skarpa bilder i och med kortare fokuseringsrörelser inne i optiken.

Bländare f/1,4 (ISO 800 på fri hand och i befintlig kontorsbelysning).

Bildkvalité
På full öppning f/1,2 är skärpan rätt soft men jämförelsevis ändå bra, och redan på f/1,4 märks ytterligare en liten förbättring. På bländare runt f/2,8 till f/5,6 är mittskärpan rent ut sagt fantastisk, och för bäst resultat från hörn till hörn bör man ligga omkring f/8-f/11. 

Mycket låg och knappt märkbar distorsion. Longitudinell kromatisk aberration kan däremot förekomma på vida bländaröppningar i motiv där konstrasterna är stora, men detta avtar vid nedbländning och försumbart runt f/2-f/2,8. Problemet med Longitudinell KA är att det hjälper inte till 100% att aktivera den kromatiska korrigeringen som finns i Canons RAW-program DPP (det klarar endast lateral KA), man kan i enstaka fall behöva lyfta in bilden i t ex Lightroom för att kunna styra parametrarna med större precision. 

Bokehn kan man verkligen inte klaga på, den riktigt soft och fin, och särskilt på f/1,2. Motljusegenskaperna är kanske inte bäst i klassen men får klart godkänt betyg. Vinjettering existerar givetvis som med alla ljusstarka objektiv på större bländare, men det håller sig på lägre nivå än vanligt och den vinjetterar faktiskt mindre än Zeiss snart legendariska och i skrivande stund mer än dubbelt så dyra Otus 85/1,4.

När vi ändå är gång med att jämföra med en av de absolut "vassaste knivarna i lådan" så är det skärpemässigt också endast Zeiss Otus och deras nya Milvus 85/1,4:or som som i skrivande stund är märkbart skarpare på större öppningar sett över hela bilden, och de är också i princip fria från kromatisk aberration. Canon EF 85/1,2L II USM är alltså inte bäst optiskt bland alla 85:or, men båda Zeiss-objektiven saknar autofokus och Otus är heller inte tätat mot fukt och damm. Canons billigare EF 85/1,8 och Samyangs 85/1,4 är heller inga dåliga gluggar, men de ger markant mjukare resultat på f/1,8 respektive f/1,4 och är ej vädertätade. Nedbländade är det däremot svårt att se någon tydlig skillnad alls i praktiken, det är oftast på större bländare än f/4 som det brukar vara synligt för ögat. Sigmas nuvarande och gamla 85/1,4 ger rätt likvärdig skärpa som Canon 85/1,2L II, men ger mer kromatisk aberration på samtliga bländaröppningar och saknar också vädertätningar.

Plus- och minus-egenskaper samt slutsats finner du som vanligt längst ner.

Bländare f/1,2. Skön bokeh! Fokus sitter dock inte riktigt där det var tänkt, dvs på insekten som sitter på det röda lövet till höger i bild. Det var ej vindstilla och lövet hann flytta på sig någon millimeter mellan fokusering och exponering.

 

Bländare f/9.

Samma motiv som ovan på bländare f/1,2 ->>

 

Bländare f/1,4 (ISO 800 på fri hand).

 

Bländare f/2,8. Hittar du spindeln?

 

Bländare f/5,6.

 

Bländare f/8.

 

Bländare f/1,4 (ISO 800 på fri hand).

 

Bländare f/5,6.

 

Bländare f/2.

 

Bländare f/5,6.

Samma motiv som ovan på bländare f/1,2 ->>

 

Bländare f/5,6.

 

Bländare f/2,8.

Samma motiv som ovan på bländare f/5,6 ->>

 

Bländare f/5,6.

 

Bländare f/1,2.

 

Bländare f/5,6.

 

Bländare f/1,4 (ISO 800 på fri hand).

Plus
+ Jämförelsevis bra mittskärpa redan på f/1,2
+ Rejält skarp i mitten av bilden runt f/2-2,8
+ Knivskarp över större del av bilden runt f/5,6 till f/11
+ Låg distorsion
+ Inte särskilt mycket vinjettering med tanke på ljusstyrkan
+ Mjuk och fin bokeh
+ Tyst autofokus
+ Robust byggd samt vädertätad
+ Motljusskydd ingår

Minus
- Fokusringen är motordriven även vid manuell fokusering och går i lättaste laget
- Kantskärpan hade kunnat vara bättre, och särskilt på större öppningar
- Longitudinell kromatisk aberration kan uppträda på f/1,2-f/2,0 vid stora kontraster
- Autofokus tillhör inte den snabbare sorten
- Relativt stor och tung 

Slutsats
Jaha, håller den måttet för Canons 50 Mpixels-flaggskepp 5Ds R då? Ja, det tycker jag absolut att den gör, men man får vara beredd på att missad eller slarvigt inställd fokus och i vissa fall även kromatisk aberration kan bli mer påtagliga på största bländaröppning i och med dess korta skärpedjup på full öppning samt den avslöjande sensorn i 5Ds/R. Skärpan är överlag mycket hög och bokehn rent ut sagt underbar, enda smolket i bägaren är lite kromatisk aberration som ibland kan uppstå på bländare runt f/1,2-2,0, och egentligen kanske mer synd att det inte alltid går att fixa i Canons egna rå-hanterare DPP. Men det finns andra program som klarar det, så det är ju knappast någon katastrof.

Canon EF 85mm F/1.2L II USM gav vi toppklassbetyg redan 2006, och vi ser ingen som helst anledning att ändra på det, men man kan ju alltid hoppas att Canon släpper en version III som är minst lika fantastisk som deras nya 35/1,4L II USM, och inbyggd bildstabilisering vore heller inte fel.

  Testad av Mats 2015-11-25.

Samtliga bilder ovan tagna med en Canon EOS 5Ds R.